v 44

Under veckan har jag påbörjat och slutfört arbetet med animationen. En av orsakerna till att jag valt detta uttryckssätt var att komma i från krav som jag ställer på mig själv och som jag även känner har hindrat mig. Har istället lekt och gjort det enkelt istället för avancerat. Det kändes befriande. Hittade en intervju på Youtube med konstnären Astrid Göransson som berättade om sitt arbete med sin animation "En modell". Inspirerande. Hon berättar om den i början av filmklippet, www.youtube.com/watch?v=oM5JArMGSU8.

Har suttit med MovieMaker de senaste dagarna... Tekniska problem delux, så den befriande och lekfulla känslan försvann för ett tag under veckan. Ett klick.. programmet hänger sig... starta om... vänta tio minuter för att arbetet ska öppnas igen.. ett par klick... programmet hänger sig.. en ond cirkel. Aldrig mer Moviemakeranimation tänkte jag. Kändes som att jag spenderade mer tid på att stirra in i skärmen på det gröna uppladdningsprickarna än att arbeta med animationen. Men har nu lyckats slutföra filmen och känner mig nöjd överlag. Har lagt på ljud, vilket var svårare än jag trodde. Att bestämma sig och känna vilket ljud som passar in för animationen för att förstärka känslan som jag vill väcka. Under gestaltningsseminariet nämndes att hur handlingen i en film upplevs och framkommer beror mycket på vilket ljud som används. Har därför letat olika ljud, http://www.freesound.org/ har varit till stor användning och lånade även ett par skivor på bibliotekets ljudkonstavdelning. Jag kände att eftersom animationen är abstrakt ville jag även ha abstrakta ljud. Jag har även tänkt på att försöka ha en sammanhängande ljudbild i animationen.

Processen i veckan i bilder

Har under veckan testat mig fram och känner nu att jag har kommit en bit på väg.

Förra fredagen var jag i skulptursalen för att bygga en modell av min plats för att få igång tankeverksamheten.. Hade labyrinter och en gammal färglad åttiotalskub i tankarna men även rörelse. Hade först byggt en prototyp av vad jag tänkte skulle bli min labyrint.



Jag beslöt att byta ut bergsdelen av platsen till ett berg av brickor till användning i min labyrint. Har bestämt att göra en animation med tanke på att jag har haft rörelse i tankarna. Vill ävn ha med vägen upp till platsen, fotspår på väg och vägen vidare.

Min plats har nu blivit abstrakt till utseendet, en plats för beslut och vägval som jag var inne på i mitt förra blogginlägg men påminner även så här i efterhand om ett huvud, en figur.

Labyrint

Efter gestaltningsseminariet i onsdags föll mycket på plats för mig tack vare N ord. Har känt mig vilsen på det senaste i mitt projekt, har snöat in på min plats reela funktion och att det jag gör måste passa platsen i verkligheten, något jag nu har förståt inte behövs. Vad vår handledare sa var att det är viktigt att ha en intention med vad vi gör men att inte göra det svårare än vad det är,inte blanda inte för mycket tankar om exempelvis dess funktion, utan istället ha ett enkelt grundintryck.

En labyrint. Tankarna började gro under förra veckan med tanke på hur jag upplevde platsen och dess omgivning. Den ligger doldt och man ser inte vad som kommer efter nästa hörn, alltså har man ingen god uppsikt. Men p g a att jag tänkte att det jag gör måste passa in i platsen kändes det inte helt rätt eftersom platsen är så liten. Inte självklart med en labyrint här, tänkte jag. Men kom på andra tankar under diskussionen igår tack vare gruppens respons.

Ska nu börja skissa på en modell med labyrinten i bakhuvudet. Funderar på att utgå från mitt favoritspel som jag hade när jag var liten, "The amazing labyrint" som består av brickor med gångar som rör sig och bildar nya gångar när man puttar in en ny bricka i jakt på att hämta symboler av olika slag.


N frågade även varför jag har valt platsen. Orsaken är att jag tycker den känns menlös och fyller ingen funktion. Jag fick rådet att fylla den med något som känns viktigt för mig. Har känt att jag i detta projekt har haft svårt att bestämma mig och beslutångesten har varit stor över vilken plats jag vill ha och sedan vad jag vill utgå ifrån. Därför funderar jag på att bygga något som illusterar känslan av att alltid behöva välja bort något för att välja något annat. Detta känner jag även har med rädslor och kontroll att göra, en rädsla att förlora något även om man kanske vinner något annat och rädlan för konsekvenserna av ens handlande. En jakt på att känna sig tillfreds i de val man gör. Ett brickspel som går ut på att när man puttar in en ruta försvinner en annan. Något man skulle kunna hålla på med i evighet tills man känner sig nöjd.

En intressant aspekt angående labyrinten som L nämnde är att förutsättningarna ändras beroende på ur vilket perspektiv man ser den. Ur ett ovanifrån perspektiv har man en översikt över vart alla gångar leder tillskillnad om man befinner sig i den.
Såg även Pans Labyrint i onsdags som jag blev tipsad om av C. En mycket bra och inspirerande film.

Gestaltningsexempel på plats

Har gjort lite gestaltning på plats under de senaste dagarna som jag fick som tips på seminariet.

En mystisk varelse som kommer fram ur berget när det börjar skymma,

Med tanke på att min avgränsning påminde om en brottsplats iscensatte jag ett styckmord.

Än så länge vet jag inte vart jag vill komma med mitt projekt, mycket tankar i huvudet just nu. Vill jag bara göra något obehagligt eller vill jag kanske vända och fundera på hur man kan frånkomma det obehagliga och sina rädslor. Kanske ska jag fortsätta att gestalta på plats och sedan använda det i den "slutgiltiga" gestaltningen som jag än så länge inte riktigt vet vart den bär hän.

Rädsloplats?

Har gränsat in mitt område. Var där i måndags med Annie som var till stor hjälp. Vi var där i skymningen.

I färd att avgränsa mitt område...
Here it is...

en brottsplats?

Vy från mitt space över orange tegeltak..

lummigt och fint..

men när det började mörkna fick omgivningen vid min plats mig att tänka på Edgar Allan Poe. Skräck och 1800-tals mystik.

Funderar över att utgå ifrån rädslor efter handledningen idag. Platsen ligger som sagt ungefär vid mitten på väg upp till Skansen kronan. När man är där kan man se på all rörelse som försigår lite längre ner, människor och bilar. Trots detta känns det som att om något skulle hända här är det frågan om någon skulle märka det. Jag upplever därför platsen som att den är nära men ändå långt bort, vilket i detta sammanhang känns obehagligt.

Angående rädslor kommer jag att tänka på vad Ove Sernhede nämnde på föreläsningen i tisdags att skillnader i samhället skapar misstänksamhet vilket även kan innebära rädsla. Det uppkommer ett behov av säkerhet i form av portkoder, övervvakning, ett kontrollsamhälle. Rädsla och kontroll är något som ofta hör samman.

vecka 40

Vet inte riktigt vad jag ska skriva, förvirringen är fortfarande stor gällande projektet. Har under veckan funderat fram och tillbaka vilken plats jag skall ha. Under handledningsmötet fick jag även rådet att bara bestämma mig för en plats och utgå från den. Jag nämnde platsen med grinden och har under de senaste dagarna funderat lite vad jag vill göra med platsen och varför jag vill göra något med den men känner att jag har haft svårt att komma fram till någon utgångspunkt i mina tankar.

Har istället siktat in mig på ett annan plats. En asfalterad ingång vid en vägkrök på det branta vägarna upp till Skansen krona, som ser väldigt oanvänd ut. Precis som platsen vid grinden är denna liten och jag tror att det är något sådant jag är ute efter.

En ingång...

som inte leder någonstans..

Har som sagt inte kommit långt i mina tankegångar, känner att det har varit svårt att bestämma mig och komma vidare.

Med tanke på detta projekt kom jag och tänka på en utställning som min gamla hemstad Örebro hade över sommaren. Den heter Open Art(http://www.openart.se/) och anordnades för andra året i rad där konstnärer ställde ut verk i stadskärnan. Man kunde ta en karta och gå runt och titta på installationer och verk runt om i staden, bland annat i gallerior och på gator. Syftet var att få ut konsten i det offentliga rummet så att alla skulle få ta del av den men även att bättre på stadens image, från att vara en relativt upplevelsefattig, mellanstor svensk stad till att bli en utställningslokal i sig och på det viset förändra stadsbilden.