Ja, Du, Vi samt skräp

Här kommer min reflektion om förra veckans workshop, något försenad...Hade fullt upp i helgen med systerns bröllop och tiden försvann tyvärr.

Psykologi och tänkande intresserar mig, att hur vi tänker påverkar oss och att tänkandet är en sådan stark kraft inom oss som kan stävja eller puscha oss, så därför valde jag ordet tänkande att utgå ifrån.

Vad har jag erfarit i processen?
Det var kul att arbeta med skräp, mina prestationskrav släppte och jag testade mig fram i lugn och ro tills jag blev nöjd med min installation. Jag tänkte inte så mycket under min process utan jag gick mest på känsla utifrån på vilket sätt jag ville gestalta tänkande. Jag kände mig klar redan under onsdagen med ”maskinen”. Efter lite råd från N så föll mitt sista frågetecken på plats angående hur jag skulle placera tärningen.

Under torsdagen funderade jag på om något skulle läggas till men jag kom fram till att jag var nöjd över mitt arbete, så därför lät jag det vara som det var, ”less is more” ibland. Ett missöde skedde då min skulptur under torsdagskvällen hade rastat samman högst upp. Kanske berodde det på mitt frånvarande av tänkande under processen då jag hade fäst toppen med sugrör som inte är så stabila, men, jag utgick från devisen, ”man tager vad man haver”. I efterhand kan jag se att det skulle vart bättre om jag använt mig av bastantare blompinnar exempelvis.

Jag missade tyvärr redovisningarna under torsdagen men jag tyckte att det var intressant att höra andras åsikter om allas olika installationer under fredagen, det kommer fram hur vi ser saker på olika vis. Det var kul att se hur alla hade format dem också. Utifrån det stora hela är det en övningarna bra att göra när man skall lära känna varandra som grupp, det var roligt att inte bara under redovisningarna utan också under arbetet höra vad folk tyckte om installationerna.

I skolundervisningen kan jag tänka mig att detta är en utvecklande och stimulerande övning för eleverna. Den inverkar till identitetsskapande och och sättet den utförs på leder till att prestationskraven sänks och elevens fantasi och skapande förmåga sätts i fokus.

Ja, då var det första projeketet avslutat... Det har varit många känslor i kroppen men främst har det vart kul och utvecklande!

Reflektion- En ljus punkt på Heden

Heden har varit en del av min vardag då jag har vandrat över den otaliga gånger eftersom det var vägen hem till där jag bodde förut. Oftast gick jag och drömde mig bort med musik i öronen så innan detta projekt hade jag inte funderat så mycket över området, förutom att det var en tråkig långsträcka. Dock har område varit ett ställe som jag har undvikit att gå på sent på kvällen p.g.a. mörkret, jag väljer istället en annan väg som är mer upplyst och inte så folktom. Där började de första tankarna gro om att jag på något vis ville sprida ljus över Heden, jag ville göra en liten manifestation för att göra den till ett tryggare ställe att vara på under natten.

Jag gillar ljusslingor och sammankopplar det med julbelysningen, där ett av ändamålet är,

förutom att vara vackert, att lysa upp den mörkaste tiden på året.

Därför tyckte jag det passade utmärkt för mitt syfte. Senare in i processen kom jag på att det även finns en dubbel symbolik i mitt projekt då jag känner mig mer synlig i mörkret när jag går hem själv än vad jag gör på dagen i ljuset. Denna problematik går att applicera på samhället i stort, t.ex. att många tjejer inte känner sig trygga när de går hem sent på kvällen vilket jag också ville att mitt projekt skulle gestalta.

Det jag främst har lärt mig genom mitt projekt är att tänja mina gränser till vad jag vågar göra och våga ta plats och sticka ut i det offentliga rummet, vilket man helt klart gör när man står invirad i ljusslingor på Heden, workshopen med Anna har också inverkat på mitt val av hur jag skulle genomföra mitt projekt. Det har varit en ny erfarenhet för mig. Många personer som passerade reagerade, antingen med leenden eller förbryllade miner när de gick förbi. Jag var väldigt upprymd och kände mig glad efter min aktion när jag kom hem sent på kvällen, inte minst för de fina bilderna som M tog men också för att jag hade utmanat mig själv att göra något som sticker ut ifrån den grå massan.