Här kommer min reflektion om förra veckans workshop, något försenad...Hade fullt upp i helgen med systerns bröllop och tiden försvann tyvärr.
Psykologi och tänkande intresserar mig, att hur vi tänker påverkar oss och att tänkandet är en sådan stark kraft inom oss som kan stävja eller puscha oss, så därför valde jag ordet tänkande att utgå ifrån.
Vad har jag erfarit i processen?
Det var kul att arbeta med skräp, mina prestationskrav släppte och jag testade mig fram i lugn och ro tills jag blev nöjd med min installation. Jag tänkte inte så mycket under min process utan jag gick mest på känsla utifrån på vilket sätt jag ville gestalta tänkande. Jag kände mig klar redan under onsdagen med ”maskinen”. Efter lite råd från N så föll mitt sista frågetecken på plats angående hur jag skulle placera tärningen.
Under torsdagen funderade jag på om något skulle läggas till men jag kom fram till att jag var nöjd över mitt arbete, så därför lät jag det vara som det var, ”less is more” ibland. Ett missöde skedde då min skulptur under torsdagskvällen hade rastat samman högst upp. Kanske berodde det på mitt frånvarande av tänkande under processen då jag hade fäst toppen med sugrör som inte är så stabila, men, jag utgick från devisen, ”man tager vad man haver”. I efterhand kan jag se att det skulle vart bättre om jag använt mig av bastantare blompinnar exempelvis.
Vad har jag erfarit i processen?
Det var kul att arbeta med skräp, mina prestationskrav släppte och jag testade mig fram i lugn och ro tills jag blev nöjd med min installation. Jag tänkte inte så mycket under min process utan jag gick mest på känsla utifrån på vilket sätt jag ville gestalta tänkande. Jag kände mig klar redan under onsdagen med ”maskinen”. Efter lite råd från N så föll mitt sista frågetecken på plats angående hur jag skulle placera tärningen.
Under torsdagen funderade jag på om något skulle läggas till men jag kom fram till att jag var nöjd över mitt arbete, så därför lät jag det vara som det var, ”less is more” ibland. Ett missöde skedde då min skulptur under torsdagskvällen hade rastat samman högst upp. Kanske berodde det på mitt frånvarande av tänkande under processen då jag hade fäst toppen med sugrör som inte är så stabila, men, jag utgick från devisen, ”man tager vad man haver”. I efterhand kan jag se att det skulle vart bättre om jag använt mig av bastantare blompinnar exempelvis.
Jag missade tyvärr redovisningarna under torsdagen men jag tyckte att det var intressant att höra andras åsikter om allas olika installationer under fredagen, det kommer fram hur vi ser saker på olika vis. Det var kul att se hur alla hade format dem också. Utifrån det stora hela är det en övningarna bra att göra när man skall lära känna varandra som grupp, det var roligt att inte bara under redovisningarna utan också under arbetet höra vad folk tyckte om installationerna.
I skolundervisningen kan jag tänka mig att detta är en utvecklande och stimulerande övning för eleverna. Den inverkar till identitetsskapande och och sättet den utförs på leder till att prestationskraven sänks och elevens fantasi och skapande förmåga sätts i fokus.
1 kommentar:
Jag gillar skulpturen! Synd att bakgrunden var ett fönster...
Skicka en kommentar