Reflektion v 44

Det har varit mycket grejer i veckan. Uppgiftsinlämning och redovisningar och sedan även sokratiska samtal.

I tisdags var det dags för sokratiska samtal. Förmiddagen gick snabbt, då A.P. förläste om samtalen, hon var intressant att lyssna till. På eftermiddagen skulle vi själva genomföra sokratiska samtal. Under samtalens gång märkte jag att jag blivit inskolad på att alltid acceptera alla andras åsikter. När jag var tonåring höll jag starkare på vad jag trodde på, jag var mer övertygad om vad jag tyckte var rätt och fel. Men orsaken är väl att jag blivit mer nyanserad i mitt tänkande. Det var ändå givande samtal och jag uppskattade den avslappnande atmosfären som samtalets uppbyggnad ledde till, något som känns relevant om man skall använda övningen i skolan. Det uppkom oxå många intressanta diskussioner genom samtalen men det blev inte så mycket följdfrågor som vi hade som gruppmål. Eller kanske var det att vi tyckte ganska lika om allting.

Sokratiska samtal påminner mig lite om Aidan Chambers boksamtal som jag fick lära mig i svenskan, där individens tankar om texten sätts i centrum och inte texten i sig. Helt klart kan man även använda sig av sokratiska samtal när man pratar om litteratur med eleverna. Det känns som sokratiska samtal är den sortens övningar som behövs i skolan i Internets tid eftersom de uppmuntrar eleverna att tänka själva och på det viset är de utmanande på ett positivt vis och jag gillade upplägget av dem eftersom det inte handlar om att tycka rätt.