1 timme och 23 min

tog det tills alla isbitarna var smälta, så det var väl överkomligt, trodde att det skulle ta längre tid.

Men långtråkigt var det.

och så fick jag ont i knäna, men mår ok nu.

Kändes lite som när jag jobbade i kassan på Ica för 10 år sedan som extrajobb när jag gick på gymnasiet. En evig väntan på att tiden skulle gå. Att det skulle vara över.

kom att tänka på fabriksarbetare i fattigare delar av världen som sitter i obekväma ställningar och arbetar för något som de inte själva kommer att ha någon nytta av och som de inte tjänar på, förutom en liten skitlön. Såg ett TVprogram om teknikprylskyrkogårdar i Kina där de sitter utan skyddutrustning och plockar isär mobiltelefoner och datorer från Europa och inandas gifter.

Min mobil överhettades och slutade att fungera precis innan jag skulle gå fick därför skynda till 3butiken i Nordstan där säljarens kommentar var att den hade varit med ett bra tag och därför varit med om ett och annat, underförstått att jag borde skaffa en ny, efter ett år har den gjort sitt helt enkelt. Ett bra tag i mobilvärlden innebär alltså drygt ett år. Vilket inte är någonting egentligen. Intressant med hur synen på tid ändras beroende på vilket sammanhang man befinner sig i. 1 timme och 23 minuter kändes väldigt långt idag uppe i skulptursalen. Och hur allt hänger samman på olika vis, hur vårt leverne påverkar andra.