Digital miljö

Har under veckan besökt olika digitala miljöer med varierat resultat, mycket p g a att min dator inte är den bästa när det kommer till att ladda ner program. I tisdags tog jag mitt första steg ut i den virtuella världen och laddade ner Second Life. Jag fick dock problem på en gång då jag inte såg omgivningarna omkring mig. Min dator låste sig flera gånger så det var svårt att förflytta sig, byta utseende och kommunicera med andra.

Jag prövade även på PuzzlePirates som tekniskt sett gick bättre men om sanningen skall fram förstod jag heller inte så mycket av upplägget men det kändes som att i Second Life var det lättare att få kontakt med andra än i Puzzle Pirates, där man helst skulle prata piratspråk på engelska. Jag försökte med ett Ahoy! men konversationen blev inte långlivad.

Det som jag reagerade på, främst gällande Second Life var att karaktärerna var uppbyggda utefter ett typiskt kvinnoideal, vilket känns en aningens tröttsamt.
Jag känner att det skulle krävas mer tid för att komma in i spelen och förstå vad de går ut på. Överlag märkte jag att inte har mycket kunskap om digitala miljöer. Det är därför jag ändå tycker att denna uppgift har varit nyttig för mig. Innan denna vecka hade jag bara hört talas om Wof, jag visste inte att virtuella världar var så utbrett på internet.

Jag besökte även Snyggast.se och chatten på den sidan men jag upplevde att det mesta enbart var löst prat. Det var en som antydde något om knarkförsäljning men blev portad på direkten av en bot (tror jag det heter). Det är här problematiken ligger, att det inte alltid går att kontrollera vad folk kommunicerar om och vilka bilder som läggs upp.

En tanke som dök upp är att, trots att det har gått dryga 10 år verkar det fortfarande svårt för skolan att hantera elevers internetanvänding. Jag kommer själv ihåg att när jag gick i nian för tio år sedan så hade skolan svårt med att hantera elevers chattande på internet och flera gånger fick de stänga datasalen i skolan, vilket inte kan ses som en lösning på problemet.

Det framgår av min text att jag inte är insatt i dessa miljöer och därför tycker jag att denna vecka har varit givande, även om jag bara har tagit del av ett litet område av det som försigår ute på internet och min kunskap om dessa områden är fortfarande inte stor. Vad jag känner är att jag skulle behövt mer assistans och en bättre dator.

Ursäkta dåliga bilder, fick inte printscreen att fungera

Vad jag har lärt mig under denna vecka är att jag först och främst är väldigt oinsatt i virtuella världar på internet och att jag av min erfarenheter från denna vecka inte finner varför det är så populärt. Jag förstår ändå tanken med att det är viktigt att hålla koll på vad elever har för sig. Detta har ändå varit nyttigt för mig, just med tanke på min lärarroll även om jag anser att det är föräldrar som har det yttersta ansvaret när det kommer till de faror som dessa communitys och virtuella världar för med sig.

Identitet ur olika perspektiv

Under veckan har jag fått ett vidgat perspektiv angående begreppet identitet¨.

I måndags visades tre filmer. Jag reagerade på hur barnen behandlades i filmen Vote for me. Det var obehagligt att se hur de pushades av sina föräldrar att ta till alla medel för att väljas till klassens representant. Medeveten om att det ofta går till så i politiken men när det kommer till barn känns det fel.

På tisdagen hölls en bra föreläsning om Interkulturell pedagogik. Han talade om många intressant saker. Bl a synen på makt och frågan om vem som normaliserar den andra. Självklart är det viktigt i min roll som lärare att tänka ur detta perspektiv i relationen till mina elever.
På tisdagseftermiddagen talade föreläsaren om att ytan har blivit det inre. att vi idag uttrycker vårt inre genom ytan. Absolut. Det handlar inte enbart om ungdomars subkulturer utan det går även att se i alla inredningsprogram på TV exemplevis. Föreläsaren använde sig av Butlers
teorier som jag har kommit i kontakt med tidigare då vi läste Fanny Ambjörnssons bok i En klass för sig i en tidigare kurs. Hon utgick där från Butlers begrepp heterosexuell matris då hon undersökte hur tonårstjejer upprätterhåller normer och påverkas av en heteronormativ ordning, t ex i hur de ska bete sig och se ut.

Jag tyckte att föreläsningen i fredags även var givande, till en början satt jag frågande inför varför vi skulle lära oss om en textilfabrik i början av 1900-talet men under andra hälften av föreläsningen kom syftet fram tydligare. Som sagt som en klasskamrat sa att det är viktigt att även ta del av ett historiskt perspektiv i fråga om identitet. Intressanta resonemang var relationen hur tid och rum påverkar vår identitet och att identiteten är beroende av hur den sociala konstruktionen ser ut i samhället . Individen väljer som sagt inte att vara en social varelse och helt klart påverkas vi av vilka förutsättningar vi lever under och vilka vi umgås med.
Som sagt, det finns inget jag om det inte finns ett du.

Dessutom vill jag rekommendera filmen De Ofrivilliga, som jag var och såg igår kväll med tanke på hur vi människor påverkar varandra.

HDK-vecka

Lite tankar om HDK-veckan.

Jag gillar idén med veckan och att samarbeta över inriktningarna. Jag hamnade i en grupp som fick i uppgift att tolka HDK utifrån våra sinnen, en utmanande uppgift minst sagt. Veckan kom att innehålla en grundlig genomtur av HDKs alla skrymslen och vrår. Nya upptäckter, bl a en bastu som jag inte visste fanns.

Gruppen som jag var i fungerade ganska bra ur många synvinklar, alla fick komma till tals och framföra sina åsikter. Det märktes att vissa till en början tog en mer framträdande roll än andra men det känns som något naturligt i en grupp där vi inte känner varandra. Jag tror att alla hade som strävan att komma fram till ett gemensamt beslut så därför upplevde jag inte att de blev några större diskussioner hur vi skulle genomföra uppgiften.
Under vår diskusssion kom vi fram till att vi på många sätt uppfattar HDK som ganska ogreppbart. Därför valde vi att göra ett kubpussel av sex bilder som vi gemensamt valde ut efter vår rundvandring. Vi beslöt ävern att göra ett par stora vantar som skulle göra det svårare att lägga pusslet.

Under arbetets gång märkte jag att det blev en uppdelning mellan mig och J som går lärarutbildningen och de andra i gruppen som till största delen tillhörde design. Nu i efterhand känns det lite typiskt att det blev så men orsaken till att vi delade upp arbetet var att vi skulle vara så effektiva som möjligt.

Redovisningarna på fredagen var roliga att se men jag tycker att det kunde ha varit bättre uppstyrt då jag missade en del av det som presenterades. Men på det stora hela har det varit en rolig vecka då jag fick umgås och samarbeta med personer som jag inte kände sen tidigare vilket alltid är en nyttig erfarenhet.

Reflektion v 44

Det har varit mycket grejer i veckan. Uppgiftsinlämning och redovisningar och sedan även sokratiska samtal.

I tisdags var det dags för sokratiska samtal. Förmiddagen gick snabbt, då A.P. förläste om samtalen, hon var intressant att lyssna till. På eftermiddagen skulle vi själva genomföra sokratiska samtal. Under samtalens gång märkte jag att jag blivit inskolad på att alltid acceptera alla andras åsikter. När jag var tonåring höll jag starkare på vad jag trodde på, jag var mer övertygad om vad jag tyckte var rätt och fel. Men orsaken är väl att jag blivit mer nyanserad i mitt tänkande. Det var ändå givande samtal och jag uppskattade den avslappnande atmosfären som samtalets uppbyggnad ledde till, något som känns relevant om man skall använda övningen i skolan. Det uppkom oxå många intressanta diskussioner genom samtalen men det blev inte så mycket följdfrågor som vi hade som gruppmål. Eller kanske var det att vi tyckte ganska lika om allting.

Sokratiska samtal påminner mig lite om Aidan Chambers boksamtal som jag fick lära mig i svenskan, där individens tankar om texten sätts i centrum och inte texten i sig. Helt klart kan man även använda sig av sokratiska samtal när man pratar om litteratur med eleverna. Det känns som sokratiska samtal är den sortens övningar som behövs i skolan i Internets tid eftersom de uppmuntrar eleverna att tänka själva och på det viset är de utmanande på ett positivt vis och jag gillade upplägget av dem eftersom det inte handlar om att tycka rätt.

Det här blir tyvärr en reflektion utan bilder då min usb-sladd till min mobil inte funkar längre.

Veckan började med en workshop då vi skulle göra kollage. Jag tänkte att "ja, det här blir enkelt", men upptäckte när vi började att det var svårare än vad jag tänkt mig. Blev även stressad under processen då det kändes som många hade kommit igång men jag var helt tom i huvudet, jag kände att jag inte riktigt visste vad jag ville framhäva med det som jag hade klippt ut. Mitt resultat blev jag inte så nöjd över denna gång och det beror troligtvis på att jag kände att det blev som jag hade tänkt. Orsaken till att jag blev så stressad var nog att vi inte hade så lång tid på oss att utföra uppgiften. Som vanligt var det även intressant att se hur alla andra i klassen utfört uppgiften.

Jag tycker att denna uppgift skulle fungera väldigt bra i skolundervisningen. På samma vis som skräpuppgiften är det elevens skapande förmåga och kreativitet som sätts i centrum, vilket alltid är positivt. Uppgiften uppmuntrar även elevens förmåga att uttrycka sig. Liksom skräpuppgiften är det även en uppgift bidrar till att eleverna lär känna varandra.

Dagen efter fick vi välja en sten att teckna av och sedan skulle vi teckna en tonåring utefter vilken/vilka egenskaper vi tyckte att stenen hade. Det var en rolig och lite knäpp uppgift. Det var intressant att sedan diskutera vilka tonåringar som vi tyckte passade ihop. Det var en uppgift som satte eleven i fokus och jag fick även fundera över om tonåringen jag tecknat hade något gemensamt med mig själv. Uppgiften tycker jag bidrog till att öka min medvetenhet om mina kommande elever i framtiden.

Ja, Du, Vi samt skräp

Här kommer min reflektion om förra veckans workshop, något försenad...Hade fullt upp i helgen med systerns bröllop och tiden försvann tyvärr.

Psykologi och tänkande intresserar mig, att hur vi tänker påverkar oss och att tänkandet är en sådan stark kraft inom oss som kan stävja eller puscha oss, så därför valde jag ordet tänkande att utgå ifrån.

Vad har jag erfarit i processen?
Det var kul att arbeta med skräp, mina prestationskrav släppte och jag testade mig fram i lugn och ro tills jag blev nöjd med min installation. Jag tänkte inte så mycket under min process utan jag gick mest på känsla utifrån på vilket sätt jag ville gestalta tänkande. Jag kände mig klar redan under onsdagen med ”maskinen”. Efter lite råd från N så föll mitt sista frågetecken på plats angående hur jag skulle placera tärningen.

Under torsdagen funderade jag på om något skulle läggas till men jag kom fram till att jag var nöjd över mitt arbete, så därför lät jag det vara som det var, ”less is more” ibland. Ett missöde skedde då min skulptur under torsdagskvällen hade rastat samman högst upp. Kanske berodde det på mitt frånvarande av tänkande under processen då jag hade fäst toppen med sugrör som inte är så stabila, men, jag utgick från devisen, ”man tager vad man haver”. I efterhand kan jag se att det skulle vart bättre om jag använt mig av bastantare blompinnar exempelvis.

Jag missade tyvärr redovisningarna under torsdagen men jag tyckte att det var intressant att höra andras åsikter om allas olika installationer under fredagen, det kommer fram hur vi ser saker på olika vis. Det var kul att se hur alla hade format dem också. Utifrån det stora hela är det en övningarna bra att göra när man skall lära känna varandra som grupp, det var roligt att inte bara under redovisningarna utan också under arbetet höra vad folk tyckte om installationerna.

I skolundervisningen kan jag tänka mig att detta är en utvecklande och stimulerande övning för eleverna. Den inverkar till identitetsskapande och och sättet den utförs på leder till att prestationskraven sänks och elevens fantasi och skapande förmåga sätts i fokus.

Ja, då var det första projeketet avslutat... Det har varit många känslor i kroppen men främst har det vart kul och utvecklande!

Reflektion- En ljus punkt på Heden

Heden har varit en del av min vardag då jag har vandrat över den otaliga gånger eftersom det var vägen hem till där jag bodde förut. Oftast gick jag och drömde mig bort med musik i öronen så innan detta projekt hade jag inte funderat så mycket över området, förutom att det var en tråkig långsträcka. Dock har område varit ett ställe som jag har undvikit att gå på sent på kvällen p.g.a. mörkret, jag väljer istället en annan väg som är mer upplyst och inte så folktom. Där började de första tankarna gro om att jag på något vis ville sprida ljus över Heden, jag ville göra en liten manifestation för att göra den till ett tryggare ställe att vara på under natten.

Jag gillar ljusslingor och sammankopplar det med julbelysningen, där ett av ändamålet är,

förutom att vara vackert, att lysa upp den mörkaste tiden på året.

Därför tyckte jag det passade utmärkt för mitt syfte. Senare in i processen kom jag på att det även finns en dubbel symbolik i mitt projekt då jag känner mig mer synlig i mörkret när jag går hem själv än vad jag gör på dagen i ljuset. Denna problematik går att applicera på samhället i stort, t.ex. att många tjejer inte känner sig trygga när de går hem sent på kvällen vilket jag också ville att mitt projekt skulle gestalta.

Det jag främst har lärt mig genom mitt projekt är att tänja mina gränser till vad jag vågar göra och våga ta plats och sticka ut i det offentliga rummet, vilket man helt klart gör när man står invirad i ljusslingor på Heden, workshopen med Anna har också inverkat på mitt val av hur jag skulle genomföra mitt projekt. Det har varit en ny erfarenhet för mig. Många personer som passerade reagerade, antingen med leenden eller förbryllade miner när de gick förbi. Jag var väldigt upprymd och kände mig glad efter min aktion när jag kom hem sent på kvällen, inte minst för de fina bilderna som M tog men också för att jag hade utmanat mig själv att göra något som sticker ut ifrån den grå massan.