v 51

Nu är det inte många veckor kvar och jag känner att jag befinner mig under viss tidspress. Har inte börjat skriva rapporten än men tänkte göra det nu under de kommande dagarna. Har under denna vecka spelat in olika stopmotionsekvenser som jag klippt ihop och visat upp på handledninen. Nu återstår ljudjobbet. Har kommit fram till att försöka få fram ett dynamiskt ljud men får se vad jag kan åstadkomma.

Har även märkt att jag från att mest fokuserat på papillärlinjerna och deras bana gått till att lägga mest fokus på vad som händer med kuberna. När jag visade upp min animation igår så fick jag responsen att den upplevs som neutral i sitt uttryck och det är något som jag även vill frambringa med den.

Tillskillnad från förra gången har jag i denna gestaltning mer vetat vad jag vill gestalta, både till form och tanke. Kanske är det därför jag känner en aningens trött på projektet, för mig känns allt väldigt självklart och tviveln börjar komma. Är den för enkel i sitt yttryck? Vad säger egentligen detta? Men tanken är att göra den så enkel och avskalat som möjligt. Sedan är det svårt när man har en bild i huvudet hur man vill att det ska se ut och så framkommer det inte på samma vis i verkligheten.

Nu återstår ljudpåläggning, som sagt ska jag försöka få fram ett dynamsikt ljud, något som förstärker känslan i min animation. J i min grupp gav mig tips på ett gratisprogram där man kan mixa ljud, som heter Audacity, ska kolla upp det. Sedan ska jag fortsätta fundera på hur många sekvenser jag vill ha i filmen. Kanske får jag kill my darligns lite grann, less is more ibland.

v 50

Efter handledningsmötet fick jag en del att tänka på. Val av färg och hur man upplever animationen. Har jobbat vidare med det under veckan. Har valt en grön färg på mina klossar, säkerligen kan man tolka in mycket men min tanke är att den gröna färgen känns relativt neutral, det är en färg man blir lugn av. Dock har jag inte lämnat tanken om att den ska vara lite lysande, som en slags kontrast mot det lugna, därför har jag målat klossarna i en flourescerande grön färg. Har alltså även utvecklat min idè från att från början enbart ritat upp mina "valrutor" har de förvandlas till att bli tredimensionella. Jag har även valt att åter ha en svart bakgrund istället som tidigare vit eftersom jag vill att rutorna skall synas bättre. Funderar även hur min animation upplevs med tanke på om valen är något man möter eller något man förföljs av.

Har under veckan ägnat mig åt min gestaltning, tekniskt sätt. Har tänkt på vinklar med kameran och hur sträcken ska gå, tankarna bakom min gestaltning har funnits där men har inte konkreta formuleringar än så länge. Hittills har min frågeställnig varit, hur ser jag på fria val, enkel, men något att från början utgå ifrån. Sedan kanske den förändras under de närmaste veckorna. Val kan leda till att vi utvecklas, men vi kan även behöva utvecklas för att kunna ta ett beslut.

v. 49

Är som sagt inne på val och identitet, en fortsättning på mitt förra projekt. Har funderat lite över vad jag vill ha för ingång, har inget konkret än men har funderat lite under veckan. I samhället finns tillskillnad från förr oändliga möjligheter vilket leder till att man ofta känner sig vilsen. Vi ångrar det vi gör mer än det vi inte gör läser jag i Nextopia. Genom att inte göra något är allt fortfarande tillgängligt för personen, genom att välja går man miste om något annat. Tillskillnad från det gamla talesättet att du enbart ångrar det du inte har gjort. Trolgitvis är det konsekvens av alla möjligheter som dagens samhälle erbjuder. Ju fler alternativ desto större är risken att det finns något bättre någon annanstans. En annan konsekvens av detta är att kraven höjs både innefrån individen själv men även utifrån samhället.

Nu är det dags för elever i 9an att göra sina gymnasieval så med tanke på mitt tema googlade jag på internet och hittade en ungdomschat där en tjej hade skrivit och var upprörd över att hon hamnat i en klass där inga "alternativa" gick. Hon hade valt det estiska programmet i förhoppning att det skulle finnas fler "alternativa" då hon själv såg sig som en sådan. Min tanke angående detta exempel är att ungdomar i denna ålder inte alltid är mogna att fatta beslut. De är inte fria i sina val utan påverkas av yttre faktorer. Dessutom finns risken att de påverkas av att redan nu känna att de måste börja tänka på vad de vill bli. Jag tror även att detta är en spegling av hur samhället ser ut. Att det erbjuder oss möjligheter till allting men det är ändå viktigt att kunna bestämma sig, att vara motiverad, ha ett mål. Troligvis handlar det även om att hitta sig själv, sin identitet för att kunna besluta sig för något. Men med tanke på alla möjligheter som finns kan det bli svårare.

Angående min animation har jag stött på både kamera- och tekniska problem under veckan. Är osäker på om idén kommer att fungera, får se hur det kommer att utveckla sig.

V 48

Har under veckan läst i Micael Dahléns Nextopia, en mycket intressant bok, känns väldigt nu och behandlar dagens förväntningssamhälle och dess konsekvenser. En aspekt han tog upp var att fler val leder till mindre möjlighet till lycka, ju mer vi får välja mellan desto mindre betydelsefullt blir det.

Jag har även tittat på ett klipp på Youtube från TED-tv, www.youtube.com/watch?v=VO6XEQIsCoM Det var Barry Schwartz som talade om "The paradox of choise". Han tog upp förutsättningarna i dagens västerländska samhälle där vi har alla möjligheter till att lyckas. Frågan är om detta innebär frihet. Han tar upp problematiken att fler valmöjligheter inte automatiskt innebär frihet för individen. Fler valmöjligheter kan även leda till att känslan av att känna sig tillfreds minskar och att risken för att känna sig paralyserad ökar. Andra konsekvenser är att våra förväntingar höjs och att vi ständigt klandrar oss själva för att inte kanske ha valt rätt. För i tiden var det mesta inkarvat i sten, nu har vi en egen sten att karva in.

Kanske vill jag i min gestaltning använda mig av fingeravtryckets form. Ränderna som kallas papillarlinjer bilder ett labyrintformat mönster, kanske långsökt men till ytterformen påminner det ju även om en runsten. Fingeravtryck används ju även som ett hjälpmedel då man identifierar individer.

Fick rådet att börja göra under senaste gestaltningsseminariet och under veckan har jag testat lite olika idéer utan att känna att jag har kommit framåt med dem. Skall därför under de kommande dagarna testa min fingeravtrycks idé. Jag har en tanke om att göra ytterligare en animation. Antingen arbeta på ett liknande sätt som förra gången eller använda mig av photofiltre. Än så länge vet jag inte om tanken som jag har i mitt huvud kommer att funka i praktiken, får se vart det går.

Nytt projekt

Likabehandlingsdagen i onsdags bjöd på en hel del intressanta föreläsningar. Den jag främst fastnade för var Maria Jakobssons "Massmedierans enfaldiga stereotyper". Hennes powerpoint presentation var väldigt tankeväckande och även om jag känner mig väl medveten om problematiken så kändes det nyttigt att bli påmind om detta. Två sidor på internet kopplat till hennes arbete http://www.alltarmojligt.se/ och http://www.verkligtviktigt.se/ där skolmaterialsunderlag finns.

Har under den gångna veckan sökt inspiration till gestaltningen även på andra håll. Än så länge inget utstakad utgångspunkt. Var på poetry slam i söndags, en relativt ny erfarenhet, och slogs av vardagligheten och enkelheten i en del av dikterna som upplästes. Finurliga rim och upplägg men ändå slagkraftigt och allvarligt.

Har även tittat på lite film, Science of sleep och Welcome to the dollhouse. Science of sleep handlar om drömmar. Drömmarna kan ses som en flykt från omvärldens krav. Svårigheten att skilja mellan dröm och verklighet. Welcome to the dollhouse handlar om en utstött 12-årig tjej och de konsekvenser som uppkommer när en person inte får tillräckligt med bekräftelse och uppmärksamhet av omgivningen, kravet att behöva bli sedd. Ensamhetsproblematik med humoritisk touch.

Var även på Ulrika Ryttners utställning på Konstmuseet och fastnade för hennes teckningar och animationer. Kan tänka mig att vilja göra något liknande, lager på lager. Kanske använda mig av overheadpapper för att göra en tredimensionell installation/modell?

www.konstmuseem.goteborg.se

Är inte så sugen på att göra animtion utifrån praktisk synpunkt med tanke på den tid som lades ner på förra projektet. Funderar dock över att göra något linjeliknande, Linus på linjen med förvandling som tema, gillar slumpvis förvandling.

Har många idéer och skall försöka utveckla dem för att komma fram till vad är som jag vill utgå ifrån till tisdagens möte. Hinner inte skriva så mycket mer i nuläget då jag ska till Örebro över helgen på födelsedagsfirande.
På återseende.

Val i vägen -reflektion över process och gestaltning

Känns lite tomt nu när projektet är avslutat, har varit intensiva veckor med mycket känslor, både frustration och inspiration.

Titeln på mitt projekt belyser den problematik som jag har haft under processen gång men som även ledde fram till min gestaltning. Min plats belv även en inspriationskällla till vad jag upplevde. Labyrinttankarna började gro beroende på hur jag upplevde plasten, slingrande vägar och dålig uppsikt. En känsla som jag valde att följa när jag började min gestaltningsprocess.
Blev även inspirerad av spelet "the amazing labyrint". Främst tanken med gångar och vägar som rör sig, vilket lede till att jag började tänka på att jag nog ville göra en animation, jag ville gestalta en rörelse.

Att utgå från ett spel gav mig även ny energi, jag sökte mig till det lekfulla för att undgå pressen som jag själv satte på mig själv. Det kändes uppfriskande.
Sedan kunde jag inte helt lämna min första tankar om rädlsor och mörker som jag även upplevde på min plats. Tittade på filmen "Pans labyrint" och vad jag fastande för där var att huvudrollinnehavaren genomgicik en rad prövningar under handlingen gång. På det viset utvecklades hon till en mognare och starkare individ.

Vad jag även känner karakteriserar min process är att jag inte har haft ett konkret mål från början, utan genom att testa olika idéer, och inte oroas för att göra saker i onödan, har jag tagit mig vidare. Exempelvis när jag ritat upp min modell upptäckte jag att den påminner om en figur med armar och huvud, (kanske något undermedvetet) vilket i sin tur fick mig att fundera över tankar och tankarnas krafft över individen som jag även utgick ifrån under mitt animationsarbete.
Vad jag gillade med mitt sätt att animera var att jag lekte fram den. Tillskillnad om man ritar upp en animation fick jag här istället interagera fysiskt med animationen under arbetetsgång.

Tankar om min process

Jag har tillbringat mycket tid i skulptursalen och på skolan under detta arbete. Jag känner att jag arbetar bättre där, tillskillnad om jag sitter själv hemma. Jag gillar den gemenskap och sköna klimat som uppstår när vi är där flera som arbetar. På det viset bidrar vi till det gemensamma lärandet. Har under projektet gång haft givande och spontana diskusioner med de som befunnit sig där och man har kunnat stötta och uppmuntrat varandra när det har känts tungt.

Även känslan av att ha folk i närheten när man arbetar inspirerar mig och ger mig energi. Under arbetet med min animation gillade jag att höra hur andra gick omkring, prasslade med papper och dylikt nedanför. Gestalningsseminarierna har på samma vis varit mycket givande. Har kunnat reda ut tilltrassalde tankar som uppstått under veckan tillsammans med andra, alla har varit till stor hjälp.

Didaktik

Nu, i efterhand tycker jag att detta är en uppgift som man kan genomföra i skolan. Det offentliga rummet erbjuder möjligheter för lärande. Jag har även tänkt att man exempelvis kan använda sig av skolgården med tanke på den tidsbrist som ofte förekommer i skolan. De skolgårdar jag har upplevt består till största delen av en aslfalterad plan, så det finns många möjligheter till potentiella icke-platser.

Att använda lek i kreativt skapande är en givande kombination och ett sätt att komma ifrån press och krav vilket jag även tror är viktigt att använda sig av i skolan, även hos äldre elever. Inspirationskällor behöver heller inte vara avancerade verk av konstnärer utan vardagliga ting som gamla spel.

Känner att jag under dessa tre treminer på HDK har börjat förståt essensen och det viktiga med processbaserat lärande. Jag är tacksam att ha kommit till denna insikt under min tid här. Processbaserat lärande leder till att elver får möjlighet att utveckla sin identitet och lära känna sig själva. Ett lärande som ger insikt, där kvaliteten är viktigare än kvantitet och helhet är viktigare än detaljerade resultat.

Min animation:

v 44

Under veckan har jag påbörjat och slutfört arbetet med animationen. En av orsakerna till att jag valt detta uttryckssätt var att komma i från krav som jag ställer på mig själv och som jag även känner har hindrat mig. Har istället lekt och gjort det enkelt istället för avancerat. Det kändes befriande. Hittade en intervju på Youtube med konstnären Astrid Göransson som berättade om sitt arbete med sin animation "En modell". Inspirerande. Hon berättar om den i början av filmklippet, www.youtube.com/watch?v=oM5JArMGSU8.

Har suttit med MovieMaker de senaste dagarna... Tekniska problem delux, så den befriande och lekfulla känslan försvann för ett tag under veckan. Ett klick.. programmet hänger sig... starta om... vänta tio minuter för att arbetet ska öppnas igen.. ett par klick... programmet hänger sig.. en ond cirkel. Aldrig mer Moviemakeranimation tänkte jag. Kändes som att jag spenderade mer tid på att stirra in i skärmen på det gröna uppladdningsprickarna än att arbeta med animationen. Men har nu lyckats slutföra filmen och känner mig nöjd överlag. Har lagt på ljud, vilket var svårare än jag trodde. Att bestämma sig och känna vilket ljud som passar in för animationen för att förstärka känslan som jag vill väcka. Under gestaltningsseminariet nämndes att hur handlingen i en film upplevs och framkommer beror mycket på vilket ljud som används. Har därför letat olika ljud, http://www.freesound.org/ har varit till stor användning och lånade även ett par skivor på bibliotekets ljudkonstavdelning. Jag kände att eftersom animationen är abstrakt ville jag även ha abstrakta ljud. Jag har även tänkt på att försöka ha en sammanhängande ljudbild i animationen.

Processen i veckan i bilder

Har under veckan testat mig fram och känner nu att jag har kommit en bit på väg.

Förra fredagen var jag i skulptursalen för att bygga en modell av min plats för att få igång tankeverksamheten.. Hade labyrinter och en gammal färglad åttiotalskub i tankarna men även rörelse. Hade först byggt en prototyp av vad jag tänkte skulle bli min labyrint.



Jag beslöt att byta ut bergsdelen av platsen till ett berg av brickor till användning i min labyrint. Har bestämt att göra en animation med tanke på att jag har haft rörelse i tankarna. Vill ävn ha med vägen upp till platsen, fotspår på väg och vägen vidare.

Min plats har nu blivit abstrakt till utseendet, en plats för beslut och vägval som jag var inne på i mitt förra blogginlägg men påminner även så här i efterhand om ett huvud, en figur.

Labyrint

Efter gestaltningsseminariet i onsdags föll mycket på plats för mig tack vare N ord. Har känt mig vilsen på det senaste i mitt projekt, har snöat in på min plats reela funktion och att det jag gör måste passa platsen i verkligheten, något jag nu har förståt inte behövs. Vad vår handledare sa var att det är viktigt att ha en intention med vad vi gör men att inte göra det svårare än vad det är,inte blanda inte för mycket tankar om exempelvis dess funktion, utan istället ha ett enkelt grundintryck.

En labyrint. Tankarna började gro under förra veckan med tanke på hur jag upplevde platsen och dess omgivning. Den ligger doldt och man ser inte vad som kommer efter nästa hörn, alltså har man ingen god uppsikt. Men p g a att jag tänkte att det jag gör måste passa in i platsen kändes det inte helt rätt eftersom platsen är så liten. Inte självklart med en labyrint här, tänkte jag. Men kom på andra tankar under diskussionen igår tack vare gruppens respons.

Ska nu börja skissa på en modell med labyrinten i bakhuvudet. Funderar på att utgå från mitt favoritspel som jag hade när jag var liten, "The amazing labyrint" som består av brickor med gångar som rör sig och bildar nya gångar när man puttar in en ny bricka i jakt på att hämta symboler av olika slag.


N frågade även varför jag har valt platsen. Orsaken är att jag tycker den känns menlös och fyller ingen funktion. Jag fick rådet att fylla den med något som känns viktigt för mig. Har känt att jag i detta projekt har haft svårt att bestämma mig och beslutångesten har varit stor över vilken plats jag vill ha och sedan vad jag vill utgå ifrån. Därför funderar jag på att bygga något som illusterar känslan av att alltid behöva välja bort något för att välja något annat. Detta känner jag även har med rädslor och kontroll att göra, en rädsla att förlora något även om man kanske vinner något annat och rädlan för konsekvenserna av ens handlande. En jakt på att känna sig tillfreds i de val man gör. Ett brickspel som går ut på att när man puttar in en ruta försvinner en annan. Något man skulle kunna hålla på med i evighet tills man känner sig nöjd.

En intressant aspekt angående labyrinten som L nämnde är att förutsättningarna ändras beroende på ur vilket perspektiv man ser den. Ur ett ovanifrån perspektiv har man en översikt över vart alla gångar leder tillskillnad om man befinner sig i den.
Såg även Pans Labyrint i onsdags som jag blev tipsad om av C. En mycket bra och inspirerande film.

Gestaltningsexempel på plats

Har gjort lite gestaltning på plats under de senaste dagarna som jag fick som tips på seminariet.

En mystisk varelse som kommer fram ur berget när det börjar skymma,

Med tanke på att min avgränsning påminde om en brottsplats iscensatte jag ett styckmord.

Än så länge vet jag inte vart jag vill komma med mitt projekt, mycket tankar i huvudet just nu. Vill jag bara göra något obehagligt eller vill jag kanske vända och fundera på hur man kan frånkomma det obehagliga och sina rädslor. Kanske ska jag fortsätta att gestalta på plats och sedan använda det i den "slutgiltiga" gestaltningen som jag än så länge inte riktigt vet vart den bär hän.

Rädsloplats?

Har gränsat in mitt område. Var där i måndags med Annie som var till stor hjälp. Vi var där i skymningen.

I färd att avgränsa mitt område...
Here it is...

en brottsplats?

Vy från mitt space över orange tegeltak..

lummigt och fint..

men när det började mörkna fick omgivningen vid min plats mig att tänka på Edgar Allan Poe. Skräck och 1800-tals mystik.

Funderar över att utgå ifrån rädslor efter handledningen idag. Platsen ligger som sagt ungefär vid mitten på väg upp till Skansen kronan. När man är där kan man se på all rörelse som försigår lite längre ner, människor och bilar. Trots detta känns det som att om något skulle hända här är det frågan om någon skulle märka det. Jag upplever därför platsen som att den är nära men ändå långt bort, vilket i detta sammanhang känns obehagligt.

Angående rädslor kommer jag att tänka på vad Ove Sernhede nämnde på föreläsningen i tisdags att skillnader i samhället skapar misstänksamhet vilket även kan innebära rädsla. Det uppkommer ett behov av säkerhet i form av portkoder, övervvakning, ett kontrollsamhälle. Rädsla och kontroll är något som ofta hör samman.

vecka 40

Vet inte riktigt vad jag ska skriva, förvirringen är fortfarande stor gällande projektet. Har under veckan funderat fram och tillbaka vilken plats jag skall ha. Under handledningsmötet fick jag även rådet att bara bestämma mig för en plats och utgå från den. Jag nämnde platsen med grinden och har under de senaste dagarna funderat lite vad jag vill göra med platsen och varför jag vill göra något med den men känner att jag har haft svårt att komma fram till någon utgångspunkt i mina tankar.

Har istället siktat in mig på ett annan plats. En asfalterad ingång vid en vägkrök på det branta vägarna upp till Skansen krona, som ser väldigt oanvänd ut. Precis som platsen vid grinden är denna liten och jag tror att det är något sådant jag är ute efter.

En ingång...

som inte leder någonstans..

Har som sagt inte kommit långt i mina tankegångar, känner att det har varit svårt att bestämma mig och komma vidare.

Med tanke på detta projekt kom jag och tänka på en utställning som min gamla hemstad Örebro hade över sommaren. Den heter Open Art(http://www.openart.se/) och anordnades för andra året i rad där konstnärer ställde ut verk i stadskärnan. Man kunde ta en karta och gå runt och titta på installationer och verk runt om i staden, bland annat i gallerior och på gator. Syftet var att få ut konsten i det offentliga rummet så att alla skulle få ta del av den men även att bättre på stadens image, från att vara en relativt upplevelsefattig, mellanstor svensk stad till att bli en utställningslokal i sig och på det viset förändra stadsbilden.

Non-places/ icke-platser i det offentliga rummet

En hektisk vecka har det varit med maffiga pass av intressanta redovisningar. Nu har det nya gestalningsarbetet börjat. Under veckan har jag dock hunnit med att ta lite turer runt om i stan i jakt på non-places.

I måndags var jag, Annie och Katta vid Almedals gamla fabriksområde och tittade runt. Det utgjorde nästintill definitionen av vad jag uppfattar är ett non-place med övergivna, igenbommade hus. Dock var området redan bebott av ockupanter, därför är jag lite osäker om jag vill vara där eftersom området därför används. Men funderar fortfarande eftersom de enbart hade tagit ett av husen. Området kändes trots allt väldigt inspirerande.

Igår kväll gick jag runt i området vid Stampen som jag även misstänkte skulle ha en hel del potentiella platser då jag somras ofta promenade genom området till mitt jobb. Men de ursprungliga platser jag hade i åtanke hade förvandlats till byggnadsplatser för bl a hyreslägneheter. Därför tog jag mig längre in i området. Hittade en intressant plats, vid ån som väckte tankar. Platsen ser ut som att den är tänkt att tjäna ett syfte p g a att underlagat är ordninggjort men verkar i nuläget vara en övergiven plats. Med tanke på att motorvägsleden ligger ett tiotal meter bort är det ingen angenäm plats att vistas på.

Hittade även denna plats som utgörs av en sliten gammal grind som står öppen mot motorvägen Väckte även funderingar om dess tidigare syfte, den borde ha funnits där innan motorvägen.

Har ännu inte bestämt mig för en konkret plats men skall fortsätta att fundera under de kommande dagarna och göra lite mer research.

Var även på konshallen i söndags och såg ett intressant verk av Tim Etchells som hette City Changes. http://www.timetchells.com/projects/works/city-changes/ Det är ett texbaserat verk, flera word-dokument som beskriver och återskapar en stad som ständigt ändrar skepnad genom att byta ut ord och meningar i texten medan andra står kvar. Kan rekommenderas att gå och se.

Blev tipsad om ett par länkar som handlar om icke-platser/non-places, för lite inspiration.

http://www.jornmark.se/

http://blyertsdesign.se/info.html

http://www.guerrillagardening.org/

Obligatorisk Reflektion

Nu i slutet av denna gestaltning med konflikt som tema.
Känner att jag har jobbat med symbolik. RAMAR. Började mitt arbete med att intressera mig för begreppet anpassning efter att ha läst lite om Sapolskys zebrateori som jag har nämnt tidigare. Tittade igenom mitt bloggande under de senaste veckorna och känner att jag har testat olika idéer att uttrycka mig på. Det har varit min tanke från början, att inte helt och hållet bestämma hur jag ville utföra projektet även om min infallsvinkel angående hur man anpassar sig till sin omgivning har varit rådande.

Hamnade slutligen med ramar. Enkelt kanske, men jag känner att ramen symboliserar det jag ville gestalta, därför stannade jag vid den och sökte mig inte vidare.

Har hittat lite intressanta referenser och synvinklar som jag tycker beskriver lite av vad jag själv har funderat över under processens gång. En intressant aspekt är förhållandet till hur man anpassar sig i sin identitetsökning utifrån givna normer i samhället. Hur ens identitet påverkas av yttre faktorer men även inre faktorer. Mika Hannula skriver i Allt eller inget att ”identitet är en oavbruten process där vi söker en konsekvent och tillräcklig koherent och meningsfull ram och substans för jaget”. En strävan att känna sig nöjd med sig själv, strävan efter en bättre självkänsla som ibland kommer i konflikt pga omgivande normer i samhället men även egna vaneföreställningar om hur man uppfattar sig själv.

En annan intressant aspekt tar Wallstedt upp i boken Elevens tid och skolans tid. Hon talar där om de temporala ramarna som finns skolan. Hon menar att p.g.a. de temporala ramar som finns i skolan leder till att undervisning kommer att handla mer om tid än innehåll. I sin jakt att anpassa sig efter tiden riskerar läraren att frångå innehållet till att förhålla sig till tiden. Jag kan utefter egna VFU- erfarenheter relatera till den eviga stressen, som finns, och känslan av att inte känna sig tillräcklig i sin yrkesroll, en evig strävan att anpassa sig utefter de rådande förutsättningarna i skolklimatet.

Känner att jag har fått ut mycket av projektet. Har bland annat fått en större inblick i hur photoshop fungerar. Kände att jag ville lära mig det eftersom jag på min praktik upplevde att många elever var väldigt insatta och därför ville jag bekanta mig med det. Grupphandledningarna känner jag har varit ett stort stöd under processens gång. Att ta del av andras projekt och på det viset fått inspiration samt att även fått förslag på idéer har fungerat utmärkt. I vår grupp har vi pratat om att många har kört på det enkla och avskalade, att vi påverkas av varandra på ett positivt vis.

Att arbeta med temat konflikt har även det varit givande. Ett tema som inbjuder till problematiserande och analyserande. Men det har även varit påfrestande på ett vis också genom att det blir mycket negativ fokusering men som även är nyttig i sig.

Har inte helt kommit till avslut än i processen. Vad som ska bli min installation ligger i aulan i väntan på uppsättning. Har funderingar på att döpa verket till Framework eller Framing men har inte riktigt bestämt mig än. Får se vad jag känner när det sitter uppe.

En intensiv vecka..

Har jobbat på under veckan mycket har hänt, har inte bloggat något men ska försöka sammanfatta på bästa vis.

I tisdags var det handledningsmöte igen, visade upp rambilderna som jag hade bestämt mig för. Kände att de andra bilderna jag arbetat inte passar ihop med dem så därför valde jag bort dem. Kände även att rambilderna gestaltar konflikten mer än vad trappbilderna gör. Det har även poppat upp många idéer i huvudet. Fick en idé om att hänga fotona i ramar i luften, hade inte tänkt igenom syftet med idén, bara att det kunde vara en lösning på uppsättning men kom fram till att denna uppsättning inte skulle bidra med något till min gestaltning. Tror det var K som kom med idén att istället hänga ramen framför bilden/bilderna, vilket jag tycker är en bra idé. Jag fick även en idé om att använda mig av flera ramar och ville testa den. Fick låna fina ramar av Z och bokade in mig till fotostudion i källaren. Tog även nya bilder med den gamala ramen. N hjälpte till under onsdagsförmiddagen med fotningen, tog fina bilder och var mycket bra support , här är ett par exempel..

Dock kändes idén med flera ramar lite "stompig". Kommer mitt syfte fram mer? Beslöt mig för att istället använda mig av enbart en ram. Efter handledarmötet idag med K har jag beslutat mig att enbart använda en bild, så som jag minns N sade, mer behöver inte innebära att det blir bättre, och jag känner att temat gestaltas på ett bättre vis genom att bara använda en bild. På ett vis blir det mer direkt. Har även tänkt att hänga ramen framför, för att få ett mer tredimensionellt perspektiv. På så vis kommer även betraktaren inom ramens kanter, att den på så vis interagerar med installtionen.

Idag har även bilden jag valt skrivits ut i storformat, 100 *70 cm, alltså har jag kommit en bit på väg men en hel del återstår. Funderar blan annat fortfarande på uppsättningsmöjligheter ur praktiskt synpunkt så ska därför undersöka det framöver.

Valde mellan den..



och denna..


men beslöt mig för den här..

Känner att den gestaltar mitt tema genom att vara mindre rofylld.

In i en ny fas..

Har under veckan funderat fram och tillbaka och känt mig lite osäker över hur jag vill jobba vidare med mitt projekt. Klippte bland annat ihop en snutt av fotona till en filmsekvens och lagt på olika format på rambilderna.

Nu känner jag att jag har kommit en bit på väg. Det var ett givande handledningsmöte, som vanligt och min syn klarnade, jag kommer att använda mig enbart av fotona, alltså ingen film. Mina framtidsplaner är att börja kolla på vilka foton jag vill använda mig av, format och uppstättning. Jag fick även rådet av K att fördjupa mig lite i litteratur om ämnet vilket jag tänker att jag kommer att göra.

Jag funderar även på att kanske ta lite mer foton under veckan, jag får se hur det känns. På ett vis känner jag ändå att jag vill jobba vidare. Jag tror att det var E som sade att det känns trist att ta idén som man kom på i början vilket jag känner igen mig lite i men ibland är det dem idéerna som är de bästa. Jag menar inte att jag känner mig helt klar men den största delen av samlarfasen känner jag är över.

Det var även kul att se hur mina gruppmedlemmars projekt har utkristalliserats sig, har höga förväntningar inför de kommande veckorna.

Gillar Annett Reimers uttryck, tror jag har blivit lite inspirerad av henne oxå.

bilder i processen so far...

Är igång och prövar photoshop nu. Är ganska knivigt när man inte riktigt vet hur allt funkar. Här är de första exemplaren men ska mixtra lite till tänkte jag. Är det någon som har tips så får ni gärna höra av er. Kom på en ide´att det skulle kul att använda en dimmer till detta. Genom att skruva på den blir jag mer synlig eller osynlig. Men jag vet inte om detta skulle funka i praktiken, troligtvis inte.

Kunde inte helt lämna tanken med ramar.. Detta är ett av flera foton som S tog av mig. Funderar på att klippa ihop till en sekvens..

Det är svårt att passa in i ett cykelställ...H hjälpte mig med bilderna. Tyvärr tog batteriet slut på kameran så det vi han inte ta så mycket bilder.

Känner mig i nuläget lite splittrad i min process. Känner inte riktigt på vilket sätt jag vill uttrycka mig, vill jag använda något mer än foton? Är även lite kluven till att det är jag som är på bilderna och att det därför påminner lite om mitt första projekt.. Hmm... Men som S sa kan det ses som en slags fortsättning av det istället.